Allmänt kallad Riksdagen består av en folkvald församling människor som även kallas lagstiftande. Personer som valts representerar olika politiska partier på vars listor de varit nominerade. Den nuvarande mängden som får plats i Riksdagen är 349 stycken, antalet skall vara ojämnt. Från 1971 när tvåkammarsystemet skrotades var regeln 350 platser men det ändrades till valet 1976 samtidigt som rösträttsåldern sänktes från 20 till 18 år. Det hände sig nämligen vid valet 1973 att de båda politiska blocken fick 175 röster vardera vilket skapade ett slags dödläge medförande att många frågor fick avgöras genom lottning. Som går att utläsa var det på denna tid val vart tredje år, vilket ändrades 1994 till fyra år. Varje höst, den tredje tisdagen i september öppnar Riksdagen i vad som kallas Riksmöte – utom under valåren då öppnandet skjuts upp några veckor eftersom valet hålls den andra söndagen i september. För att ett parti skall få representation i riksdagen krävs minst 4 procent av de sammanlagda rösterna som svenska folket avlagt.

Statsskick – politiskt system

Monarkin – Kungahuset i Sverige är konstitutionell som är ett ord för delad makt men i praktiken är Kungens inflytande noll. Makten drivs istället av en parlamentarisk demokrati som således utgörs av en regering som i sin tur valts av Riksdagen som valts av folket. Regeringsarbetet är uppdelat på olika ministrar som härskar över ett departement. Regeringen består i dagsläget av en statsminister och 23 ministrar som exempelvis utrikes, inrikes, finans, försvar, arbetsmarknad, justitie, kultur, näring etc. Vissa departement har fått högre uppmärksamhet på grund av aktuella frågor: Utbildningsdepartementet och Socialdepartementet. Skola, vård och omsorg är utsatta områden med personalbrist och sämre resultat. Speciellt framträdande ministrar förutom statsminister Stefan Löfven har utbildningsministern Gustav Fridolin och vice statsminister samt klimat- och miljöminister Åsa Romson varit. Båda dessa var Miljöpartiets språkrör (istället för ordförande) men efter en del stormiga klavertramp av Åsa fick hon avgå.

Gustav Vasa valdes vid Mora

Riksdagen kan sägas ha rötter bak till 1200-talet då så kallade ”ting” avhölls. Där gjordes tvister upp, brottslingar dömdes och senare även val av Kung. De som avhöll dessa möten som även kallades herredagar eller hovdagar var de svenska ätterna. Men någon riktig Riksdag som i dagens mening tillkom inte förrän på 1400-talet. Man kallar Arboga möte för den första svenska Riksdagen, den avhölls 1435 då man beslutade om rikets spörsmål. Dock hade sådant möte inte riktig representation förrän 1527 och 1544. Då leddes dessa möten av Kung Gustav Vasa (eller Gustav Eriksson som han hette då), och hade deltagare ur de fyra stånden. Dessa var adel, präster, borgare och bönder. Vanligt simpelt folk hade inte rösträtt förrän flera hundra år senare, kvinnor först år 1919. Dock hade kvinnor rösträtt tidigare men den avskaffades 1772 eftersom lagarna var könsneutrala vilket retade männen som inte gillade kvinnlig makt. Många fick nog av den varan innanför hemmets väggar.

Håll i hatten

1700-talet kallas för frihetstiden då makten låg hos ständernas partier hattar och mössor. Detta system liknar dagens men Gustav den III genomförde en fredlig statsvälvning 1772 då all makt övergick till honom. Detta ändrades 1810 genom en riksdagsordning som avgjorde att makten skulle delas mellan Kung och Riksdag. Den senare bestod då fortfarande av de fyra stånden. Man gjorde åtskillnad mellan lagstiftande makt, dömande och verkställande. År 1866 blev Riksdagen ett tvåkammarsystem som ersatte ståndsriksdagen. Den viktigaste Första Riksdagen hade representanter som måste vara 35 år fyllda och ha viss förmögenhet och inkomst. I landet fanns då cirka 6 000 sådana personer och endast dessa kunde rösta fram de 125 ledamöterna. Först efter 1921 då allmän rösträtt infördes kan man anse att Sveriges ledande församling var demokratiskt vald.